Har grejat och donat med länken Om mig!

Det är klickbart, så bara kika in och säg vad ni tycker. ;)
Jag funderar på att ändra lite på textstilen så det blir lättare att läsa.

Teckning av Lindström. Lite kul det där....

Men.... Det är intressant. Tanken har slagit mig att när man hör om något eller läser något måste man undra om detta är sant eller falskt. T ex svallertidningar, inte allt de skriver om är sant. Åskilliga är falska skrivier. Kul eller irriterande? Kan bero på uppmärksamhet, pengar, eller popularitet, tror jag.

Har upptäckt en nackdel med att ha mobil och använda sms när man är döv. När jag är hemma har jag inte mobilen på mig hela tiden.

Idag, som alla andra dagar, hade jag lämnat mig ifrån min mobil på datorbordet. Jag och sambon satt och glodde på en spännande film. Vi spelade också Monopol efter filmen, i drygt 3-4 timmar. Kul spel! Och sedan när jag satt mig vid datorn igen, så såg jag att jag fått flera sms som jag missat. :(


Så slog tanken mig;

Hörande kan ju  höra att mobilen låter om man fått meddelande eller om det ringer och ta upp mobilen. Det kan inte jag.

Tänk så här, om man har en fungerande varseblivning här hemma och folk jag känner faktiskt ringer till mig, via texttelefonen eller bildtelefonen. Då skulle jag ha fått veta att någon ville nå mig. Annars vet jag inte det om jag inte kollar min mobil tillräckligt ofta.

Detsamma gäller min sambo, han hör inte om telefonen ringer, det måste synas att det ringer. Men ingen av oss bär med oss våra mobiler på oss när vi är hemma. Orkar inte bära med mobilen på mig hela tiden, och hemma brukar jag ha byxor på mig utan fickor.


Hmm...

Så ni på hörcentralen, ge oss gärna Bellmans blixtlampor!! Gillar ej Bellmans fickvibrator. Hjälpmedel är hjälpmedel. Varför ska man betala för det när vi båda har fötts döv respektive hörselskadad?

Individuellt anpassad hjälpmedel är bättre att ha än att ha saker som många har och som man inte är bekväm med. Eller hur?


Jag tar gärna emot åsikter om vad ni tycker om det här.

Råkade på mannen idag, som körde på min bil i förrigår. Han var visst kompis med en kollega på jobbet. Kollegan skulle presentera mannen för mig och Helena på fikat efter gudstjänsten. Det var typ "Hej, dig känner jag igen." :)

Helt skumt. Trevlig var mannen i alla fall. 

Tror att det måste vara förutbestämt att jag råkat ut för en bilolycka i höstas då jag körde på min kompis grannes firmabil och nu i förrigår bli påkörd bakifrån av kollegans kompis. Är det en slump eller något förutbestämt? Det kan man ju undra...

Har 38,1 grader i feber. Varför måste jag vara sjuk igen!? Suck.

Hatar att vara sjuk, är så less på det redan. Huvudvärk, ont i kroppen, är frusen och seg. Har bara legat i soffan nu ikväll och glott på film och mått allmänt trist.

Och jag ska jobba nu på söndag. Fine! :(

Jaha. Bilkrock nummer 2 med min lilla bil. Igen.

Efter jobbet åt jag och älsklingen ute på restaurang, därför att jag hade namnsdag idag. :) Sen gick vi till en glasögonaffär för att kolla lite bågar. Jag har nu lånat hem tre stycken. Få se om de passar bättre än de andra jag provat med hem.

Sedan skulle vi åka hem. I varsin bil, då jag ändå jobbar inne i stan. Jag åkte först. Åkte på motorvägen en bit, sen ut på avfart till en 4-vägskorsning.. Där skulle man ut på vägen där det är 50 km/h. Jag stannade och väntade tills bilar åkt förbi... Plötsligt körde någon på mig bakifrån. Det var det minst man väntade sig! Mannen som körde bilen bakom mig såg lite smått chockad ut.

Så var det bara att sätta på varningsblinkers, gå ut, möta honom och kolla vad för skador han vållat. Samtidigt skicka sms till älsklingen om vad som hänt. Han kom precis efter och såg vi hade stannat där. Älsklingen hade skadeanmälan i sin bil och den fyllde jag och mannen i. Tog i hand. Och hejdå. Snabbt och avklarat. Mannen såg lite skakis ut. Men med min erfarenhet från bilolyckan i höstas så var det här en baggis jämfört med i höstas.

Det är en spricka därbak på min bil nu. Måste lagas. Suck. Men jag lär inte behöva betala något för det är inte mitt fel att det här hände. Det var väjningsplikt där jag stannade också...

Det är så typiskt, när någon dag har börjat bra, så måste det hända något trist.

Nu har jag suttit här ett tag och gett min blogg ett nytt utseende. Är nöjd.
Jag hade ledsnat på den förra. Dessutom är det så kul att greja och dona med bloggen.


Nu ska jag dra mig tillbaka och varva ner så jag kan sova. Jobbar igen imorgon.
God natt på er allihopa!

I lördags åkte jag och pappa till Uppsala över dagen. Anledningen var att kusinbarn Olle skulle döpas. Det var kul att träffa både kusinbarnen Ida och Emelie (de är kusiner) som båda är födda -06, de är nu ett år gamla, men de är snart 2 år! De var blyga, men glada ungar! :) Tiden går så fort...

Så några bilder från den dagen;

Då var det dags att någon liten att ha på sig denna dopklänning. :)

Dopklänningen har min farmors mor stickat till alla sina barnbarns barn, vilket jag inräknas bland dessa. ;) Namnen på de som har döpts i den finns broderat på dopklänningen med födelsedatum. Mina framtida barn ska ha på sig den klänningen om de döps. :)

En trött Olle.

Efter dopet fikade vi, det fanns supergoda blåa prinsesstårtor i blåbärsmak och lite annat onyttigt. :) Men senare så åkte jag, pappa hem till farmor och åt en trerättersmiddag som farmor hade lagat. Mums!

Tomat med någon fyllning till förrätt.

Efter middagen åkte jag och pappa hemåt. Kändes skönt att komma hem till Örebro igen. :)