Förlossningsberättelse!

Jag skriver även om jag inte har förlossningsjournalen hemma, så mitt begrepp om exakta tider är inte riktigt klart... Men ändå, här kommer det!

 

Jag hade gått över tiden med två veckor (BF 17 oktober) och måndag den 31 oktober hade jag tid till Specialistmödravården för kontroll kl 8.00. Vi var då säkra på att de skulle sätta igång på en gång. Först fick jag ligga och köra ett CTG-kurva, där de mäter hjärtljud, fosterrörelser och sammandragningar. Sedan fick jag träffa en läkare som talade om att det inte var ovanligt att få gå över tiden och att senast de kunde sätta igång mig var på fredagen samma vecka. Skälet var som hon sa var att kroppen helst skulle sköta det själv.

 

Även om jag inte haft några som helst känningar på att en förlossning var på gång! Det hon sade gjorde mig och sambon lite besviken, då vi redan väntat tillräckligt länge. Hon undersökte mig också och gjorde en hinnsvepning och ansåg livmodertappen var inte mogen ännu...

 

Men så var det ännu en undersökning kvar med ultraljud. Där skulle man kolla fostervattnet. Det visade sig att jag hade för lite fostervatten. Då sade läkaren att nu sätter vi igång dig. Vad vi blev glada, för nu hände det verkligen något!

 

Vi fick sedan flyttas till förlossningsavdelningen och vid 11-tiden bytte jag om till sjukhuskläder och fick en ballongkateter därnere för att få livmodertappen bli mogen och öppnas på ett så naturligt sätt som möjligt. De skulle dra i den lite varje halvtimme... Samtidigt var jag kopplad till CTG-övervakning.

 

Det tog cirka 4 timmar innan ballongen lossnade. Då var jag öppen 4 cm. Det var kring klockan tre på eftermiddagen. De tog hål på fosterhinnorna och vattnet gick. Det var inte så mycket vatten dock, så det var bra att man satte igång mig.

 

Efter det fick jag röra på mig lite med gåstolen och satt även på pilatesbollen. Jag hade också då fått värkdropp på en lägre dos. Det räckte för att jag skulle få värkar. Inte skönt alls! Då kräktes jag också upp den goda kinesmaten som vi hade ätit till lunch i matlåda.

 

Så småningom lade jag mig i sängen igen och fick värmeflaska på magen som lindring... Den hjälpte inte mycket efter ett tag. Sedan testade jag TENS, som funkade bättre... Framåt kvällen kring åtta-nio började jag med lustgasen. Det tog lite tid innan jag fått kläm på det och sedan kändes det verkligen skönt att bli hög på det.. Jag minns inte mycket de timmarna jag andades lustgas! Det var lite som jag druckit en massa vin, hehe! Till slut ville jag ha något starkare, och det blev epidural. Då var klockan kanske kring elva på natten. Det jag minns är att tolken kom lagom till när EDA:n skulle läggas. Jag andades fortfarande lustgas då.

 

Sedan efter ett tag fick EDA verkan, kring efter 15-20 minuter. Då kunde jag äntligen prata som vanligt med sambon och tolken. Lustgasen fanns fortfarande med, men jag behövde den inte lika mycket och ofta. Vid midnatt var jag fullt öppen, vi hade pratat om att det kunde bli en novemberbebis istället för oktober, det var bara att få se om det blev så eller inte.

 

Det tog länge tills jag kände trycket neråt, lustgasen hjälpte lite i början, sedan skippade jag den ju mer tryck jag kände. För de kändes inte som värkar. Dessutom hade jag en för bra bedövning. Värkdroppet hade bara ökats en gång sedan jag började få dropp. Så de stängde av EDA-bedövningen och ökade en gång till på droppet, och då kände jag trycket bättre.

 

Jag hade också spytt 3 gånger till under kvällen och natten, även när trycket neråt började komma. Då visste jag att det inte var så långt kvar tills bebisen var ute eftersom den tryckte på nerver som framkallade kräk. Men allt kändes så långt kvar ändå.

 

Jag försökte hitta en bra ställning för att sedan kunna krysta och det ha sin gång. Det blev på sidan och jag hade greppat händerna ordentligt på sängens kant och drunknade liksom med huvudet där.

 

Sedan var det bara att börja krysta. Jag hade ändå redan varit fullt öppen flera timmar, så det var bara att följa kroppens tryck. Minns också att jag hade bett barnmorskan ta ut bebisen... Jag var trött på att krysta och inte se resultat liksom. Men alla andra såg att huvudet var på väg ut. Fast jag bara kände samma tryckande känsla hela tiden.... Det gjorde ont också eftersom huden tänjdes ut, men det var bara att bita ihop och trycka på...

 

Till slut så försvann känslan och smärtan och jag bara tittade ner. En bebis där och det var en pojke såg jag direkt! Jag hade klarat det! Äntligen var det över! Nu var jag mamma och min sambo pappa! Snabbt fick jag pojken skrikandes på bröstet och han hade så mycket mörkt hår på huvudet. Världens sötaste! Klockan 04.11 den 1 november tittade han ut! 3875 gram och 51 cm.


Så småningom klippte sambon navelsträngen och vi fick också sedan se moderkakan och fosterhinnorna där vår pojke bott i. Fantastiskt! Jag blev även sydd med så där 3 stygn. Annars hade jag tur som inte fick stora sprickor utan bara små sådana. Nu i efterhand förstår jag varför barnmorskan inte ville hjälpa till att dra ut honom, utan skulle låta kroppen sköta det själv, just med anledning att undvika sprickor. Nu när jag ser tillbaka så var det en helt fantastisk förlossning även om det var en igångsättning som tog lång tid!

 

Vi fick den berömda fikabrickan och det var så gott att få börja äta igen och sedan blev vi skickade till BB avdelningen och var där i 2 dygn och allt såg bra ut med amningen och allting.

 

Nu är sonen som fick namnet Tony 8 dagar gammal och är en så underbar grabb som äter och sover rätt bra! Jag har lärt mig följa hans behov och försöker för det mesta sova samtidigt när han gör det. Och det går fint här hemma, även om man inte hinner med så mycket heller. Det tar tid det här med rutinerna.

 

Om någon undrar om eventuell bild på Tony, så har vi bestämt att vi vill hålla honom utanför internet, då det handlar om hans integritet. Vi vill alltså inte att det ska finnas bilder på Tony på nätet. Är man nyfiken, så är det bara att träffa oss istället. :)




Datum: 2011-11-09 Tid: 12:25:44
Min vardag Kommentarer (5)

Kommentarer
Camilla

oj oj vad spännande att få läsa din förlossningsberättelse! njut av bebis-tiden! kram

Datum: 2011-11-09 Tid: 13:03:37http://rainred.blogg.se/
rosie

Hej gumman! Bra berättelse..och ett rätt beslut att inte sätta ut bilder på Tony! Kram från en stolt mormor

Datum: 2011-11-10 Tid: 09:37:27
Runa

Farmor instämmer med mormor!!!

Datum: 2011-11-11 Tid: 12:11:04
ola

hejsan! Bra kämpat hela vägen, Trevlig läsning.Nu är ni en familj som kommer att få många finna år tillsammans./ morfar & Cinna..

Datum: 2011-11-11 Tid: 14:57:49
mallan

Grattis till ert barn! så roligt! Lycka till! :)

Datum: 2011-11-12 Tid: 21:03:35http://fabriksflugan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL:

Kommentar: